Category Archives: Medier

10 skäl att hata en mediesäljare

Idag listar jag en yrkeskår som driver mig till vansinne. Ingen annan grupp kan driva mitt adrenalin som just den här. Vissa yrkeskårer är liksom antingen svart eller vitt. Antingen är det hederlighet och sjysta metoder. Eller så är det motsatsen. Väldigt mycket motsatsen…

(Först en disclaimer: jag känner många kompetenta och seriösa mediesäljare, hårt arbetande proffs som är värda respekt och beundran. Jag har själv haft glädjen att jobba nära flera mediesäljare av den kalibern, och några blev personliga vänner. Det här är inte om er. Men det tror jag att ni redan vet.)

När det står landsnummer 44 på telefondisplayen är det i 99 fall av 100 en mediesäljare. Och jag svarar snällt. För mediesäljare är människor dom med, och min princip är att alla ska få en chans att pitcha. Det händer att jag ångrar den principen. I regel när någon av dom här är i andra änden.  

  1. Bästa kompisen, typ. Börjar med att fråga hur jag mår. Försöker inlinda mig i kompismys. Kallar mig vid förnamn flera gånger i varje mening. Jag får knottror, in i mjälten.
  2. Pladdrar på. Börjar med att fråga mig hur helgen har varit. Sen om vädret är bra där jag är, och vad jag ska göra på semestern. Får de mer betalt per minut de stör mig?
  3. Noll koll-fotboll. En seriös säljare tar reda på vem jag är, och vad som kan gå att sälja in till just mig. Värst hittills: säljaren ville projicera vår logga som hologram i luften. Ovanför huvudarenan på fotbolls-VM i Sydafrika. Matchstraff!
  4. Falsk förklädnad. Säljaren börjar med att leka journalist, ställer frågor och vill ha material. Ofta skickligt och trovärdigt. Men så börjar det smygande dyka upp konstiga kostnader. För mig. ”Sponsorskap” är en måttligt fin eufemism för betald artikel. Luktar Nigeriabrev, eller hur?
  5. Stor mun, inga öron. Läser sin (förmodligen) noga repeterade pitch. Ord för ord, och vägrar att bli avbruten. Då tar jag i från tårna och gastar: ”excuse me for interrupting, but are you trying to SELL me something?”. Ibland blir det tyst en sekund. Sen börjar han läsa igen.
  6. Ljuger, skarvar och hittar på. Det här är inte alltid så lätt att genomskåda, men när man gör det kan man ha kungligt roligt med att ställa oskyldiga frågor.
  7. Sacramento idiota. Börjar med att fråga om jag talar engelska. Lägger sen sin pitch på en nivå som en spanielvalp kan förstå, och talar långsamt och tydligt som om jag vore efterbliven.
  8. Klappar på huvudet. Gör sitt yttersta för att få mig att förstå mitt eget bästa. Jag = okunnig, men uppfostringsbar. Och säljaren hjälper gärna till.
  9. Åker snålskjuts 1. Pitchar med nån annan som dragplåster. Det dummaste jag hört hittills, är ”men ambassadören från XYZ (utesluter landet av diplomatisk omsorg) skulle bli såååå besviken om ni inte vill annonsera!” Jahaja? Så ambassadören tänker ta fakturan, då?
  10. Åker snålskjuts 2. Försöker inte sälja mig något. Nej, tvärtom. ERBJUDER mig en helt kostnadsfri annonsplats! För att sen kunna använda att vi är med, som argument för att någon annan ska boka till listpris…                                                                                                                               Och, till sist, en alldeles egen kategori – kanske rent av en helt egen art?:
  11. Celebritysäljaren. Mister Märkvärdig, sprickfärdig av stolthet över sig själv, sin produkt och sitt fina varumärke. Nedlåter sig nådigt att släppa in mig i rampljuset, till en häpnadsväckande prislapp. Och Guds vrede (sic!) drabbar den som inte handlar.

Några av mina vardags-grudges. Jag har säkert missat någon. Varmt välkommen att fylla på listan! Nu blir det radioskugga i bloggen någon dag, på grund av Valborg i Uppsala – will have serious fun…

Andra som skriver om mediesäljare:

Mediesäljaren Peter Paunovic, själv mediesäljare har precis släppt boken boken Bestseller, som sägs innehålla handgripliga råd om hur man blir bra i ett inte helt enkelt yrke. Det ska bli roligt att läsa den, som bland annat recenseras i Resume. Här är en annan bra Resume-artikel om säljkultur.

PS: Läs också gärna

10 sätt att sänka ditt seminarium (innan det ens har ägt rum)

10 sätt att bli hatad på pendeltåget

Share

Hur man får någon att jobba gratis

Igår kväll hade jag en nätdiskussion med ett par vänner om det här med att jobba gratis. Vi hade alla erfarenheter av att bli tillfrågade om uppdrag av olika slag, ofta tidskrävande och komplexa, men ändå gratis. Frågan kom ofta från PR-konsulter eller andra som själva knappast jobbar gratis. Hur ska man egentligen ställa sig till det här?

”Min tid och min kunskap är värdefull” säger vännen U, bestämt men en aning uppgivet. Hon är författare, föreläsare och coach, etablerad och upptagen men upplever ändå ofta att någon försöker åka snålskjuts på hennes kunskap. J känner ungefär likadant. Hon är väletablerad kulturarbetare, och gränslöst trött på förfrågningar om gratisuppdrag. ”Du får ju en chans att marknadsföra dig!” är något kulturarbetare ofta hör. Men vad spelar det för roll, om gigen ändå alltid ska vara gratis?

Kompisen matskribenten L bloggar brutalt roligt om PR-byråer som på mer eller mindre kreativa sätt försöker få henne att jobba gratis. Nja, förresten. Hon skulle ju få glassmaskinen, goodie-bagen, smakproverna, åssåvidare. Tycker PR-konsulten frejdigt. L håller inte med. Hon vill ha ett seriöst arvode, och eftersom hon är väletablerad och känd så kan hon sätta ner foten. Men det är tufft idag, när det kryllar av unga och ambitiösa personer som gärna vill få in en fot i attraktiva branscher. Och jobbar gratis, för att få en chans att visa vad de kan. Jag kan inte klandra dem. Jag är bara djupt tacksam över att själv ha plattform nog att välja hur jag vill göra.

Det händer att jag hoppar in som moderator och debattledare. Det händer ibland att jag jobbar gratis. Jag gör det gärna för en god sak, särskilt när frågan är viktig men arrangörerna fattiga. Jag gör det också ibland när jag får en särskild chans att lära mig något nytt eller vidga kontaktnätet. Men då gör jag det för att jag själv vill, det är något som jag väljer.

För det är inte gratisjobb som sådant som är fel. Runt om i världen arbetar många människor gratis för att hjälpa. Vännerna R och N som bor i olika delar av det jordbävnings- och flodvågsdrabbade Japan arbetar exempelvis gratis just nu, som volontärer i hjälpinsatserna. R skjutsar mat och andra förnödenheter till flodvågsdrabbade i norr. N tar hand om övergivna djur från Fukushimatrakten, internflyktingar i ett animal rescue shelter i Osaka. Och det är väldigt, väldigt bra.

Så gratisarbete är bra. Ibland. Men stinker, ibland. Professionella insatser ska bemötas med respekt och belönas därefter. Och till er som brukar fråga om gratisgig: när jobbade du själv gratis senast? För den goda sakens skull, för att det är så intressant och utvecklande eller bara för att få en chans att marknadsföra dig? Nässå, inte det. Bra att veta.

Lättare hålla koll på mediebevakarna

Det är roligt med alla nya kanaler men förvirrande, och informationsflödet är överväldigande. Är det egentligen möjligt att kunna ha övergripande koll i den sociala mediedjungeln? I min vardag som kommunikationschef på Invest Sweden blir jag ständigt kontaktad av hoppfulla leverantörer, som vill hjälpa mig med det. Twingly lanserar nu http://www.mediebevakare.se – en tjänst där man på ett överskådligt sätt ska kunna jämföra de tjänster och redskap som finns för att bevaka och analysera sociala medier. Ett bra och konkret initiativ, och många bevakare har redan hakat på. Det välkomnar jag, som en av deras presumtiva kunder vill jag naturligtvis kunna jämföra dem på något slags rationellt plan.

Mediebevakare.se är en wiki där de som erbjuder mediebevakning ska föra in sin egen information. De som försöker översälja sig kommer att sticka ut bland dem som erbjuder mer objektiv information. Det är ett extra välkommet initiativ i en ny nisch där många vill knuffa sig fram till grytorna. Jämförelsetjänster som mediebevakare.se kan bidra till att sortera bort kattguldet ur en bransch som idag är lätt Klondyke-artad. De som levererar en bra bevakningstjänst till en rimlig kostnad kommer naturligtvis att klara sig bäst. Inget nytt under solen där, eller hur?