Vad min kropp försöker säga mig

Sluta läs här, om du inte gillar triviala i-landsproblem. Det här är ett sånt. Jag har utvecklat en irriterande vana, utan någon som helst rimlig anledning. Oavsett om det är vecka eller helg, ledig eller fulltecknad dag, så vaknar jag halv fyra på morgonen. Varje dag, av mig själv. Och det är så fullkomligt poänglöst. Det finns ingen som helst nytta med att vakna halv fyra på morgonen. Ska en upp tidigt, typ halvsju-snåret, så är halv fyra på tok för tidigt. En får ligga där och vrida sig i halvannan timme, och när klockan till slut ringer kan en ge sig fasen på att en precis slumrat in.

Är det å andra sidan läge för sovmorgon, så blir det hela etter värre. Fyra-fem extra in-cashningsbara timmar i bingen – till ingen som helst nytta. Som ett presentkort som redan gått ut, eller en bra rabattkupong, fast i handväskan därhemma.

Men kroppen har väl alltid rätt? Det bara måste vara någon mening. Så nu har tänkt och tänkt, och har en teori. Min kropp tror helt enkelt att jag är i Japan, och försöker samtidigt ge mig en sovmorgon. Det är den enda rimliga lösningen. Så tack snälla kroppen. Eller?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s