Hur man får någon att jobba gratis

Igår kväll hade jag en nätdiskussion med ett par vänner om det här med att jobba gratis. Vi hade alla erfarenheter av att bli tillfrågade om uppdrag av olika slag, ofta tidskrävande och komplexa, men ändå gratis. Frågan kom ofta från PR-konsulter eller andra som själva knappast jobbar gratis. Hur ska man egentligen ställa sig till det här?

”Min tid och min kunskap är värdefull” säger vännen U, bestämt men en aning uppgivet. Hon är författare, föreläsare och coach, etablerad och upptagen men upplever ändå ofta att någon försöker åka snålskjuts på hennes kunskap. J känner ungefär likadant. Hon är väletablerad kulturarbetare, och gränslöst trött på förfrågningar om gratisuppdrag. ”Du får ju en chans att marknadsföra dig!” är något kulturarbetare ofta hör. Men vad spelar det för roll, om gigen ändå alltid ska vara gratis?

Kompisen matskribenten L bloggar brutalt roligt om PR-byråer som på mer eller mindre kreativa sätt försöker få henne att jobba gratis. Nja, förresten. Hon skulle ju få glassmaskinen, goodie-bagen, smakproverna, åssåvidare. Tycker PR-konsulten frejdigt. L håller inte med. Hon vill ha ett seriöst arvode, och eftersom hon är väletablerad och känd så kan hon sätta ner foten. Men det är tufft idag, när det kryllar av unga och ambitiösa personer som gärna vill få in en fot i attraktiva branscher. Och jobbar gratis, för att få en chans att visa vad de kan. Jag kan inte klandra dem. Jag är bara djupt tacksam över att själv ha plattform nog att välja hur jag vill göra.

Det händer att jag hoppar in som moderator och debattledare. Det händer ibland att jag jobbar gratis. Jag gör det gärna för en god sak, särskilt när frågan är viktig men arrangörerna fattiga. Jag gör det också ibland när jag får en särskild chans att lära mig något nytt eller vidga kontaktnätet. Men då gör jag det för att jag själv vill, det är något som jag väljer.

För det är inte gratisjobb som sådant som är fel. Runt om i världen arbetar många människor gratis för att hjälpa. Vännerna R och N som bor i olika delar av det jordbävnings- och flodvågsdrabbade Japan arbetar exempelvis gratis just nu, som volontärer i hjälpinsatserna. R skjutsar mat och andra förnödenheter till flodvågsdrabbade i norr. N tar hand om övergivna djur från Fukushimatrakten, internflyktingar i ett animal rescue shelter i Osaka. Och det är väldigt, väldigt bra.

Så gratisarbete är bra. Ibland. Men stinker, ibland. Professionella insatser ska bemötas med respekt och belönas därefter. Och till er som brukar fråga om gratisgig: när jobbade du själv gratis senast? För den goda sakens skull, för att det är så intressant och utvecklande eller bara för att få en chans att marknadsföra dig? Nässå, inte det. Bra att veta.

Annonser

One response to “Hur man får någon att jobba gratis

  1. Det man glömmer är att många pr-konsulter jobbar mycket gratis och då inte bara pro bono utan när det gäller överleverans, när det handlar om att faktiskt hjälpa personer på många olika sätt. Tycker en del av de bloggare som börjat diskutera det här a) har en väldigt naiv syn på sig själva som publicister b) är oerhört lättkränkta c) har en minst sagt konstig värdering av sitt eget värde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s