Hur man förhåller sig till världens alla katastrofer. Och tequilamarinerade melonklyftor.

Drar en lättad suck. Äldsta dottern är i trygga händer, räddad ur ingenmansland på flygplatsen. Drar två viktiga slutsatser: 1) jag är en riktig hönsmamma och, 2) det finns slumpgeneratorgnomer.

Klev upp tidigare än tidningsbudet, för att sända äldsta dottern med Norwegians 7.35-kärra till London Gatwick. Hon glad och förväntansfull, bubbligare och pratigare än vanligt. Jag med en hel fjärilsfarm i magen. Hönsmamma. ”Men tänk om jag blir kidnappad av ett gäng rymdap-poliser?” bubblade hon. Tänkte då att det skulle vara skönt att bara oroa sig för rymdap-poliser, när ens femtonåring reser iväg alldeles ensam.

10.15 är hon framme på Gatwick där flygplatspersonalen inte släpper in henne i England. En vuxen måste kvittera ut. Räddningen är på väg, Caroline Dul sitter på ett flygplan från Grenoble och ska landa om halvtimme-trekvart. Det är alltså bara en fråga om att vänta. Det gör Magda, lugn som en filbunke med Hundraåringen som klev ut genom fönstret som sällskap. Hon har krokat upp med flygplatspersonalen och har örnkoll på Grenobleflyget. Vi pratar i telefon en minut och jag avkräver ett heligt löfte att hon ska messa samma sekund som Caroline dyker upp.

En väsentligt mycket mindre lugn jag är vid datorn härhemma fullt sysselsatt med b-planer. Syster Lena i Wimbledon uppenbar första b-plan. Går igenom alla som jag känner, har känt (och kommer att känna) med någon som helst koppling till London. Nej Storbritannien. Nej, hela förbaskade Commonwealth. Det blir en lång lista. Minuterna kryper.  

Väntar. Väntar. Väntar igen. Klickar upp Stumbleupon för att lugna mig med slumpgenererade länkar. Men det måste finnas en ond liten slumpgeneratorgnom. Den första slumplänken jag får är RSOE EDIS Disaster and Information Service. Realtidsinformation om världens alla katastrofer. Tsunamis, vulkanutbrott, översvämningar, skogsbränder och tågkrascher. Med detaljerad information och riskgradering, pedagogiskt med klickbara kartor.  

Scrollar neråt och konstaterar att det händer en hel del på den runda lilla jordbollen. Samtidigt som man själv sitter på nålar och väntar på SMS från 15-åringen på Gatwick. Jag kommer på mig själv med att börja jämföra katastrofer. Försöker att inte tänka för mycket. Minuterna kryper fram. När klockan passerat tolv kan jag inte hålla mig längre, utan ringer. ”Dom har plockat upp mig nu, och vi är på väg mot Grantham… skulle precis ringa!” säger Magda glatt. Att messa mig kom hon inte ihåg. Men allt är bra.

Drar en djup suck, och trycker fram en ny slumplänk. Den går till Martha Stewarts sajt, med ett recept på Tequilamarinerade vattenmelonklyftor. Så det finns en slumpgeneratorgnom. Jag är nu helt övertygad. Och går att koka mig själv en lugnande fisksoppa till lunch.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s