Vad min kropp försöker säga mig

Sluta läs här, om du inte gillar triviala i-landsproblem. Det här är ett sånt. Jag har utvecklat en irriterande vana, utan någon som helst rimlig anledning. Oavsett om det är vecka eller helg, ledig eller fulltecknad dag, så vaknar jag halv fyra på morgonen. Varje dag, av mig själv. Och det är så fullkomligt poänglöst. Det finns ingen som helst nytta med att vakna halv fyra på morgonen. Ska en upp tidigt, typ halvsju-snåret, så är halv fyra på tok för tidigt. En får ligga där och vrida sig i halvannan timme, och när klockan till slut ringer kan en ge sig fasen på att en precis slumrat in.

Är det å andra sidan läge för sovmorgon, så blir det hela etter värre. Fyra-fem extra in-cashningsbara timmar i bingen – till ingen som helst nytta. Som ett presentkort som redan gått ut, eller en bra rabattkupong, fast i handväskan därhemma.

Men kroppen har väl alltid rätt? Det bara måste vara någon mening. Så nu har tänkt och tänkt, och har en teori. Min kropp tror helt enkelt att jag är i Japan, och försöker samtidigt ge mig en sovmorgon. Det är den enda rimliga lösningen. Så tack snälla kroppen. Eller?

 

Saker jag verkligen borde göra

Det här med Bucket List är ju inte direkt nytt. Men det är ju inte jag heller, å andra sidan. Alltså tänker jag med ålderns rätt skriva om något annat halvgammalt.

I den händelse någon nu inte stött på en Bucket List förut, så är det en lista över saker en tänkt hinna med, innan det är dags att slutgiltigt lägga tofflorna på hyllan. Tanken är att först tänka noga vad en nu vill få gjort i tid, välja med omsorg, skriva en lista och sen börja pricka av. Att bara göra själva listan är det ju liksom ingen poäng med. Som att göra en ritning till något som sen aldrig blir byggt. En Rejäl Bucket List är en Action Plan, en att-göra-listornas odiskutabla boss.

Så nu när jag äntligen tar tag i den här bloggen igen, ska jag lägga till en flik med en Bucket List. För att sätta lite press på mig själv, att faktiskt ta itu med saker. Jag ska också lägga till en flik med mina kreativa projekt, de som jag faktiskt redan har gjort, och de som är under arbete. Den fliken ska jag kalla Loth Couture, som är namnet på min egen textila label. För allra högst upp på min Bucket List ska det stå Att kunna leva på min textila produktion.

Hej världen, jag är tillbaka. Lovar att blogga lite mer ofta framöver.

 

Mot ett nytt jobbkapitel

Nästa måndag startar mitt nya jobbliv, som huvudsekreterare och kanslichef för regeringens Digitaliseringskommission. Kommissionen är initierad av it- och energiminister Anna-Karin Hatt och ska jobba brett över 22 sakområden. Under ledning av kommissionens ordförande Jan ”Gulan” Gulliksen ska jag och mina blivande fyra kollegor på kansliet jobba för att förverkliga regeringens digitala agenda. Gulan har också nyligen utsetts till Sveriges Digital Champion inom EU, med uppdraget att bidra till att fler svenskar upptäcker möjligheterna med it. Digitaliseringskommissionens uppdrag sträcker sig fram till slutet av 2015. Det ska bli enormt roligt att få vara med på resan!

Drogen som tar kål på de gubbsjuka inkräktarna

Så var det dags igen. När juli slår om till augusti anländer årets minst önskade sommargäster , och gör sig raskt hemmastadda i köket. Gubbsjuka är dom också. Amerikanska forskare har visat att äldre manliga individer av den här sorten helst söker sig till yngre kvinns. (Läs mer här!)

Jag jagar efter och slår ihjäl så många jag kommer åt, men ligger ändå hopplöst efter. Drosophila Melanogaster heter fanstyget, som vi till vardags oftast kallar bananflugor, ibland blomflugor. Den genetiska skillnaden mellan oss och bananflugorna må vara ganska liten  men jag känner ändå inte någon överväldigande ömsinthet för dessa envetet irriterande flygfän.

En bananflugehona lägger cirka 500 ägg. Från ägg till färdig fluga tar det bara en vecka. Ja, sen krävs bara enkel matematik för att förstå hur de kan bli så många, så snabbt. Men hur blir man av med kräken? Släng soporna ofta, plasta in frukt och tomflaskor och låt inte frukt stå framme i värmen, så tar du bort ställen där blomflugorna gärna hänger. Här är en metod som fungerar hyggligt bra för att ta kål på de flugor som redan flyttat in.

  1. Blanda två delar vinäger (vilken sort som helst) med en del honung (funkar bäst med flytande honung) i en liten skål.
  2. Droppa i några droppar diskmedel.
  3. Ställ skålen på diskbänken. Blandningen av vinäger och honung lockar till sig flugorna. Diskmedlet pajar ytspänningen så att när flugorna försöker landa på vattnet sjunker de och drunknar.
  4. Byt skålen ofta, den ser inte så kul ut efter några timmar.

Muöhöhö. Jag – bananflugorna, 1-0. At least for now.

Kommer ut som INTJ. (Hillary Clinton, Hannibal och jag.)

Någon vecka in i semestern börjar trädgårdsarbetet sina. I Sudokuhäftet finns bara kvar dom Alldeles För Lätta, och det är en dryg timme kvar till finalen i OS-fälttävlan. Slår därför ihjäl en stund med ett Briggs Myers-test, on-line. Man svarar på en rad frågor och får fyra bokstäver i retur, med ens nedkokade personlighet. Jag är en INTJ, enligt BM. ”INTJs are analytical problem-solvers, eager to improve systems and processes with their innovative ideas.” Det kan jag leva med. Omfamnar genast min inre INTJ, och gräver vidare.

Hittar en rolig lista med andra INTJ:ar på Typelogic INTJ Profile. och lite annat läsvärt om personlighet och lämpliga yrken för en INTJ. Hittar rent av ett INTJ-forum där man kan chatta med andra INTJ:ar. Känns lite speciellt att hitta ett helt nytt kollektiv av likasinnade. Förenade av Fyra Små Bokstäver. Sänder ett varmt tack till Briggs Myers, och går att göra lite kaffe.

Välkommen tillbaks igen, Philip Glass del 2

Twittervännen David Orlic ( @davidorlic) var också på konserten igår kväll med Philip Glass och Tim Fain. Vi har twittrat om konserten sen dess, kommenterat i synnerhet Tim Fain (helt awesome är vi överens om) och bytt lite länkar.

David tipsade mig om en dokumentär om Einstein on The Beach – ett banbrytande verk som framfördes för första gången 1976. Philip Glass beskrev själv Einstein on the Beach som en ”Opera i fyra akter för ensemble, kör och soloister”. Delar den här också med alla andra Glass-gillare – klicka på länken här ovan, och enjoy!

Nu hastar jag till Svenska Institutet ety Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet kallar. Åter snart i denna kanal. Eller andra. Kanske ses vi även på twitter – där heter jag @lothhammar – lets connect!

Välkommen tillbaka snart, Philip Glass

Philip Glass omnämns ofta som en av världens just nu mest betydande tonsättare. Ikväll framträdde han för första gången i Sverige, en riktig fjäder i hatten för konserthuschefen Magnus Bäckström och hans kollegor på Uppsala Konsert & Kongress. En kväll med kammarmusik hade kvällens marknadsförts som, och även med cirka tusen i publiken blev det ganska intimt. En till synes blyg Glass hukade vid mikrofonen och viskade fram vilka stycken han och violinisten Tim Fain skulle framföra. (Tur man hade programblad🙂

Letar nu förgäves på Youtube, men det finns inte så många inspelningar. De enda jag hittar är faktiskt extranumren I det första spelar Tim Fain ”Einstein at The Beach” (måste ha varit mycket myggor den dagen🙂 – här i en inspelning från en konsert i Middelburg nu i maj.

Och det andra extranumret var (naturligtvis) en variant på Glassworks. Här i en studioinspelning:

Med dom här små godisarna säger jag godnatt. Kanske ses vi igen imorgon, det börjar dra ihop sig till en liten lista igen…

10 saker jag inte visste igår – 2011-05-21. Med bilderna du aldrig sett på Justin Bieber…

Här är bilderna du aldrig har sett på Justin Bieber. I dagens lista dessutom nya (och en smula oroväckande) rön om broccoli, bakpulver och robotar. Plus några lugnande besked till dig som går vilse i din egen garnkorg…

Jorden har ännu inte gått under i Norby, och ingen annanstans heller som det verkar. Det kommer att bli rörigt här ändå. Om knappt två timmar översvämmas huset av ungefär femton elvaåriga flickor, vänner till Yngsta Dottern. Lady Gaga och chips is in the air. Ett bra tillfälle att lära sig tio nya saker, i väntan på anstormningen. Idag har jag lärt mig – 

  1. Att somliga svimmar eller får panik av broccoli.
  2. Hur man identifierar mystiska garner när banderollen har försvunnit.
  3. Ordet robot uppfanns 1920 av den tjeckiske författaren Karel Capek. (Det tjeckiska ordet ”Robota” betyder mödosamt långtråkigt arbete.) 
  4. Vad Robert May som skrev julsången om den rödnosade renen egentligen hade tänkt att renen skulle heta.
  5. Att pärlor smälter i vinäger.
  6. Sju nya sätt att använda bakpulver (förutom att baka).
  7. Nya och oväntade sidor av Justin Bieber (scrolla neråt, det är det värt🙂
  8. Den 100 bästa första romanraderna – rekommenderas varmt!
  9. 10 saker som vi alla kan göra för att rädda våra hav
  10. Hur många av ansiktets 36 muskler vi använder för att le. Att le kan också ha goda effekter på ditt välbefinnande, kika gärna på gästfilmen för vecka 21 under fliken Veckans Gäst!

Så (med risk för att få äta upp det här under kvällen) blåser vi faran över för denna gång. Jorden går säkert under någon gång. Men inte just idag. Känns ganska bra, eller hur?

10 skäl att hata en mediesäljare – igen

Mediesäljaren Peter Paunovic, själv mediesäljare har precis släppt boken boken Bestseller, med handgripliga råd om hur man blir bra i ett inte helt enkelt yrke. Det ska bli roligt att läsa boken, jag är övertygad om att den behövs. För det finns så många uckiga mediesäljare. Så här bloggade jag för inte så länge sen:

Idag listar jag en yrkeskår som driver mig till vansinne. Ingen annan grupp kan driva mitt adrenalin som just den här. Vissa yrkeskårer är liksom antingen svart eller vitt. Antingen är det hederlighet och sjysta metoder. Eller så är det motsatsen, och väldigt mycket så.

(Först en disclaimer: jag känner många kompetenta och seriösa mediesäljare, hårt arbetande proffs som är värda respekt och beundran. Jag har själv haft glädjen att jobba nära flera mediesäljare av den kalibern, och några blev personliga vänner. Det här är inte om er. Men det tror jag att ni redan vet.)

När det står landsnummer 44 på telefondisplayen är det i 99 fall av 100 en mediesäljare. Och jag svarar snällt. För mediesäljare är människor dom med, och min princip är att alla ska få en chans att pitcha. Det händer att jag ångrar den principen. I regel när någon av dom här är i andra änden.  

  1. Bästa kompisen, typ. Börjar med att fråga hur jag mår. Försöker inlinda mig i kompismys. Kallar mig vid förnamn flera gånger i varje mening. Jag får knottror, in i mjälten.
  2. Pladdrar på. Börjar med att fråga mig hur helgen har varit. Sen om vädret är bra där jag är, och vad jag ska göra på semestern. Får de mer betalt per minut de stör mig?
  3. Noll koll-fotboll. En seriös säljare tar reda på vem jag är, och vad som kan gå att sälja in till just mig. Värst hittills: säljaren ville projicera vår logga som hologram i luften. Ovanför huvudarenan på fotbolls-VM i Sydafrika. Matchstraff!
  4. Falsk förklädnad. Säljaren börjar med att leka journalist, ställer frågor och vill ha material. Ofta skickligt och trovärdigt. Men så börjar det smygande dyka upp konstiga kostnader. För mig. ”Sponsorskap” är en måttligt fin eufemism för betald artikel. Luktar Nigeriabrev, eller hur?
  5. Stor mun, inga öron. Läser sin (förmodligen) noga repeterade pitch. Ord för ord, och vägrar att bli avbruten. Då tar jag i från tårna och gastar: ”excuse me for interrupting, but are you trying to SELL me something?”. Ibland blir det tyst en sekund. Sen börjar han läsa igen.
  6. Ljuger, skarvar och hittar på. Det här är inte alltid så lätt att genomskåda, men när man gör det kan man ha kungligt roligt med att ställa oskyldiga frågor.
  7. Sacramento idiota. Börjar med att fråga om jag talar engelska. Lägger sen sin pitch på en nivå som en spanielvalp kan förstå, och talar långsamt och tydligt som om jag vore efterbliven.
  8. Klappar på huvudet. Gör sitt yttersta för att få mig att förstå mitt eget bästa. Jag = okunnig, men uppfostringsbar. Och säljaren hjälper gärna till.
  9. Åker snålskjuts 1. Pitchar med nån annan som dragplåster. Det dummaste jag hört hittills, är ”men ambassadören från XYZ (utesluter landet av diplomatisk omsorg) skulle bli såååå besviken om ni inte vill annonsera!” Jahaja? Så ambassadören tänker ta fakturan, då?
  10. Åker snålskjuts 2. Försöker inte sälja mig något. Nej, tvärtom. ERBJUDER mig en helt kostnadsfri annonsplats! För att sen kunna använda att vi är med, som argument för att någon annan ska boka till listpris…                                                                                                                               Och, till sist, en alldeles egen kategori – kanske rent av en helt egen art?:
  11. Celebritysäljaren. Mister Märkvärdig, sprickfärdig av stolthet över sig själv, sin produkt och sitt fina varumärke. Nedlåter sig nådigt att släppa in mig i rampljuset, till en häpnadsväckande prislapp. Och Guds vrede (sic!) drabbar den som inte handlar.

Några av mina vardags-grudges. Jag har säkert missat någon. Varmt välkommen att fylla på listan!

Bra skrivet om mediesäljare:

Det ska som blir roligt att läsa Peter Paunovics bok, som idag bland annat recenseras i Resume. Här är en annan bra Resume-artikel om säljkultur.

PS: Läs också gärna

10 sätt att sänka ditt seminarium (innan det ens har ägt rum)

10 sätt att bli hatad på pendeltåget

Idag är jag lite smått kulturell

Idag har vi varit på UKK och sett Drottning Kristina Drottning Kristina, årets teknatspex. Väl skrivet, väl levererat – bitvis helt hysteriskt roligt! Kul att di unga av idag förvaltar traditionen, och de fick bussiga recensioner. Extra roligt att se Kristian Elmeskog och Karl Engström, söner till Mats ”Fille” Elmeskog och Ulf Engström (två av våra egna gamla medspexare) som idag gjorde (minst) lika gedigna insatser som en gång sina pappor. Vet inte hur många föreställningar det är kvar, men om du får chansen – gå och se!

Nästa helg finns också en bra anledning att pallra sig iväg till UKK. Söndag den 22/5 klockan 19.00 visar Philip Glass Koyaanisqatsi och pratar om sin musik. Fullängdsversionen finns på Youtube, men tyvärr inte tillgänglig från Sverige, så jag kan bara länka till trailern. Filmen kom 1982, jag såg den första gången några år senare och kanske är den ännu mer aktuell idag än för tjugofem år sen.  Gå och se hela på söndag. Föreställningen är flyttad till Stora Salen – det lär komma en hel del folk. Kanske vi ses?

Läser just nu: Liberalismens idéhistoria, av Svante Nycander, utgiven 2009 på SNS förlag. Tisdag den 24/5 gästar författaren SNS Uppsala för att diskutera de moderna politiska idéernas framväxt – från Machiavelli, Hobbes och Locke till vår tids Hayek och Rawls. (Anmäl dig på länken!)

Till sist lite melodifestivalnostalgi – en personlig favorit, Mouth & MacNeal – I See a Star, Hollands bidrag 1974:

Share